Politiken som förstör välviljan

VÄLFÄRDSPOLITIKEN FÖRSTÖR VÄLVILJAN

Enligt Socialdemokraterna främjar välfärdspolitiken välviljan mot de svaga. Men den nuvarande Socialdemokratiska regeringen struntar i en del av de allra svagaste människorna i vårt land - flyktingarna.

Författaren Agneta Pleijel gav åtskilliga konkreta exempel på flyktingar som de svenska myndigheterna avser att skicka, alternativt redan har skickat, tillbaka till tortyr och en säker död, i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 27 november2003.

Ett exempel:
"L. har den svenska polisen nyss gripit. Han är från Bangladesh och kom hit illa torterad. Han vägrades uppehållstillstånd och sändes tillbaka och blev torterad igen av polisen. Kom tillbaka hit. Elva år på flykt och gömd. Får inte uppehållstillstånd. Vänlig. Förvirrad. Beroende av medicin mot schizofreni."
"L. fick i somras veta att polisen fått upp spåret ... L. ringer från förvaret där han hålls inspärrad: Hjälp! Han fraktas inom kort till en säker död (svensk polis överlämnar som de brukar flyktingen till den polis som torterat honom)."

Åtskilliga flyktingar försöker begå självmord när de får veta att svenska staten har beslutat att skicka dem tillbaka. Så förtvivlade är de. De lever i ett rent helvete i vår sk "välfärdsstat".
Amnesty International har kritiserat Sverige avseende asylfrågan (SvD den 30 maj, 2003). Amnesty påpekade att förra året fälldes Sverige för nionde gången av FNs tortyrkommitté. Sverige fälldes den gången för att myndigheterna hade avslagit en asylansökan från en tunisier som riskerade tortyr om han skickades hem.

Och åtskilliga svenskar _stöder_ politiken att skicka flyktingar tillbaka. Av landets insändarsidor i tidningarna och landets debattsajter på Internet att döma vill många svenskar att staten ska skicka _flera_ av flyktingarna tillbaka. De tycker att dagens invandrings- och flyktingpolitik är för _liberal_!!!

Det beror till stor del på välfärdspolitiken. De flesta svenskar tror på Socialdemokraternas propaganda om att "välfärden" är en kaka av en given storlek som staten har att fördela. "Det är fördelningen som är det viktiga." brukade ju Tage Erlander säga. Och de invandringsfientliga gräsrötterna drar den logiska slutsatsen att om deras välfärd beror på hur en given kaka fördelas, då blir deras egen välfärd mindre ju flera det är som ska dela på kakan.
Så de uppfattar flyktingarna som ett hot mot deras egen välfärd. De känner att flyktingarna "tar jobben", "dumpar lönerna" och "förbrukar den välfärd som oss svenska jobbare har byggt upp". Och för att bedöva sina samveten intalar de sig själva att flyktingarna bara är "sociala turister" och inte verkligen på flykt undan tortyr och annanförtryck.

De svenska politikerna vet hur väljarna resonerar om flyktingarna. Det är därför de skickar så många tillbaka. De är för fega för att sätta sig emot den invandrings- och flyktingfientliga opinionen. De vill inte riskera att förlora röster genom att försvara de svaga.
Välfärdspolitiken vädjar till det sämsta hos människorna. "Tänk på dig själv och strunta i andra. Skicka så många flyktingar som möjligt tillbaka så att det blir mera välfärd kvar till dig själv. Det är oss mot dom." Välfärdspolitiken är en variant av socialismen och den gör därför människorna till varandras fiender.

Demokratiskt förtryck

Många svenskar dyrkar demokratin. De anser att den ideala staten är en som gör majoritetens vilja - vad majoritetens vilja än är.

Själv tycker jag att det är nästan tvärtom. En god stat måste hindra majoriteten från att få sin vilja igenom - närhelst den viljan består av en avsikt att förtrycka impopulära minoriteter. En bra stat skulle t ex ha hindrat den vita majoriteten i USAs sydstater från att förtrycka de svarta. En bra stat skulle ha hindrat den anti-semitiska majoriteten i 1930-talets Tyskland från att förtrycka judarna. En bra stat skulle hindra de breda folklagren i dagens Sverige från att förtrycka de rika.

En majoritet av medborgarna har inte ett dugg större rätt att förtrycka människor än en ensam diktator har. Varje anständig stat måste därför grundas på en författning som slår fast att de politiska ledarna ska vara valda, men att de efter valet inte får kränka en enda enskild medborgare å sina väljares vägnar. En aldrig så rationell författning räcker dock inte för att en bra stat ska förbli bra. Om tillräckligt många av medlemmarna av befolkningen blir moraliskt korrupta kommer staten att försämras ändå och så småningom bli till en regelrätt diktatur.
Det är de intellektuella som har det i sin makt att fördärva de "vanliga" medborgarna. Det kan de göra genom att sprida onda idéer via skolorna, universiteten och kulturen. Om de intellektuella prånglar ut sådana onda idéer som att självuppoffring är det moraliska idealet, att människor i allmänhet inte vet vad deras eget bästa består av, att enskilda människors lycka inte är något väsentligt, att allt är relativt, osv - då blir resultatet så småningom ett dåligt folk, ett ruttet samhälle och en förtryckande stat.

Dåliga stater skapas av dåliga idéer. Var finns då de goda idéer som kan vända utvecklingen till det bättre? Hos filosofin objektivismen. Denna filosofi visar bl a att verkligheten är vad den är, att förnuftet är människans enda medel att fatta verkligheten, att varje människa har rätt att leva för sin egen skull, att det är rätt att sträva efter egen lycka, och att laissez-faire-kapitalismen är det enda anständiga sociala systemet.

Varje svensk som vill ha en bättre stat än den vi har idag bör därför studera och sprida objektivismen. Som Ayn Rand (kvinnan som skapade objektivismen) uttryckte det - "Dåliga idéer kan bara bekämpas med bättre idéer".

Rasistisk terrorism

Vill muslimernas ledare i mellanöstern åstadkomma frihet för palestinierna? Är det därför de låter spränga bussar, turisthotell, tunnelbanetåg och liknande mål? Det vore väl ologiskt att de begick dessa mord på oskyldiga om deras mål vore frihet?
Och mycket riktigt, om man synar muslimernas mest radikala ledare närmare upptäcker man att det, förutom hat mot den västerländska civilisationen, handlar om rashat, inte frihetstörst. Muslimernas radikaler hatar judarna. Det är till stor del därför de vill förinta Israel.
De flesta västlänningar är nog inte medvetna om det.Men muslimernas religiösa och politiska ledare försöker gång på gång piska upp judehat när de talar till sina anhängare i mellanöstern.
En organisation vid namn MEMRI, the Middle East Media Research Institute, dokumenterar detta genom att publicera översättningar av hatpredikningarna på sin sajt på internet.
Här är några exempel från de senaste månaderna (våren 2005):

1) Saudi schejk Abd Al-Rahwan Al-Sudayyis, imam och predikant vid Al-Haram moskén i Mecca har predikat bl a - "Läs historia och du kommer att förstå att judarna idag, som är onda avkommor, otroende, förvrängare av [Guds] ord, kalvdyrkare, profetmördare, profetförnekare ... människorasens avskum som Allah fördömde och förvandlade till apor och svin ... Dessa är Judarna, en pågående följd av bedrägeri, vrånghet, tygellöshet, ondska och korruption ..."

2) Kolumnisten för den dagliga turkiska tidningen Ortadogu, Selcuk Duzgun skrev bl a - "Vi är omringade. Varhelst vi tittar ser vi förrädare. Varhelst vi vänder oss ser vi orena, falska konvertiter. Vilken som helst sten vi vänder, finns det en JUDE under den. Och vi fortsätter att tänka: `Hitler gjorde inte tillräckligt mot dessa Judar´."

3) I maj 2005 predikade Schejk Ibrahim Mudeiris, en avlönad anställd hos den Palestinska Auktoriteten, på Pal Auth TV - "Det var Judarna som provocerade Nazismen till att kriga mot hela världen, när Judarna, genom den Sionistiska rörelsen, fick andra länder att bedriva ett ekonomiskt krig mot Tyskland och bojkotta tyska varor. De provocerade Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Detta förargade tyskarna mot Judarna, vilket ledde till den tidens händelser, som Judarna bevarar minnet av idag."

4) Den ledande iranska ayatollan Hossein Nouri-Hamedani publicerade bl a dessa ord på internet i April 2005 - "Redan från början ville Judarna hamstra världens varor pga deras girighet och rovaktighet. De arbetade alltid i viktiga yrken och nu har de hamstrat alla rikedomar på ett ställe. Och hela världen, speciellt Amerika och Europa, är deras slavar."
När muslimska ledare kallar sionisterna för "rasister" är det fråga om projicering. Det är de islamister som hatar Israel som är rasisterna. De försöker rationalisera den muslimska världens efterblivenhet genom att fabulera om judiska konspirationer.

Det är idag som på 1930-talet. Framförallt Iranregimen stödjer den rasistiska terrorismen. Och bygger samtidigt upp sin militära styrka, såsom Hitlerregimen gjorde på 1930-talet. Och Iran regimen vill nu utveckla kärnvapen. Vi västlänningar måste ingripa mot Iranregimen och de övriga regimerna som sponsrar den islamitiska terrorismen. Och det i tid. Annars kan det gå på ett liknande sätt som när de fria länderna inte ingrep mot Hitler redan på 1930-talet. Det kan bli en ny Förintelse om vi inte stoppar rasisterna innan det är för sent.

Börja gärna med att titta på sajten www.memri.org , för att se vad striden handlar om.

Kapitalisten

Kapitalisten


Oändliga naturresurser

"Vi måste minska vår förbrukning av naturresurser därför
att de är ändliga" -skriker miljöaktivisterna.

Men om naturresurserna verkligen är ändliga, vad är då
vitsen med att minska vår användning av dem? Det innebär
ju i så fall bara att vi uppskjuter den dag då resurserna
tar slut och civilisationen går under. Om t ex
mänskligheten halverar sin förbrukning av naturresurser
som är ändliga, då innebär det bara att resurserna tar
slut om kanske 100 år istället för om kanske 50 år.

Men lyckligtvis har miljöaktivisterna fel när de hävdar
att resurserna är ändliga. Hela jordklotet är en enda
gigantisk sammanpressad hop av naturresurser (som ekonomen
George Reisman uttryckte det). Det gäller "bara" för
människorna att ta reda på hur alla dessa resurser ska
kunna utvinnas och användas till att förbättra
människornas liv.

Jordens naturresurser kan räcka hur länge som helst om
människor fortsätter att utveckla medel till att dra
nytta av materian som jordklotet utgörs av. Allteftersom
den vetenskapliga och tekniska utvecklingen fortgår ökar
mänsklighetens bas av användbara naturresurser. Detta
sker på ett otal olika sätt

Ett sätt är att utvecklingen av gruvtekniken gör det
successivt möjligt att dra nytta av mineralfyndigheter
som ligger allt djupare i jorden. På 1800-talet var
gruvtekniken sådan att det var möjligt att utvinna
mineraler som låg högst kanske 200 meter under jordytan.
Idag har gruvtekniken utvecklats så att människor kan
utvinna mineraler som ligger 2000 meter eller mera under
jordytan. Bara det innebär cirka ett tiofaldigande av
mängden mineraler som mänskligheten kan dra nytta av.

Ett annat sätt är att framstegen inom den kemiska- och
andra sorters teknologier gör det successivt möjligt att
bryta alltmer låghaltiga malmer. På 1800-talet var
tekniken sådan att det t ex var ekonomiskt möjligt att
bryta endast sådan kopparmalm som innehöll minst 3
procent koppar. Tack vare den tekniska utvecklingen är
det idag möjligt att bryta malmer som bara innehåller
några få tiondels procent koppar. Därför finns det idag
mycket mer koppar i jordenskorpan som är tillgänglig för
mänskligheten än för 100 år sedan.

Ett tredje sätt är att utvecklingen möjliggör användning
av nya, mer rikligt förekommande sorters material om de
"gamla" materialen blir dyrare. Numera kan t ex
telefonsamtal överföras genom tunna glasfibrer istället
för genom tjocka kopparkabler. Detta innebär att massvis
med koppar i framtiden kommer att kunna användas för
andra ändamål än telekablar.

Ett fjärde sätt är att utvecklingen innebär att ökad
kvalitet på material gör att allt mindre mängder av dem
går åt för givna funktioner. Eftersom stålet som
tillverkas i västländerna idag är bättre och starkare
än förut så kan industrier använda tunnare plåt när de
producerar bilar, kylskåp, fartyg osv. Eftersom den
cement som tillverkas idag är bättre än den var förut
så kan en bro som byggs idag hålla i kanske 100 år,
medan en liknande bro som byggdes för några decennier
sedan bara kunde hålla i kanske 50 år.

Ett femte sätt är att om en viss råvara blir dyrare,
då kommer det att bli lönsamt att återvinna den i
högre utsträckning. Ett exempel är att alltmer bly
återvinns från gamla batterier, delvis på grund av att
gruvbly har blivit knappare i förhållande till
förbrukningen och därför dyrare.

Egentligen kan man säga att människor hela tiden kan
"skapa" nya naturresurser. Människans fundamentala
resurs är sin hjärna. Inte mineralerna som har legat
i jorden i miljontals år, utan att göra någon nytta
förrän människor började utveckla vetenskap och teknologi.

Men det finns en fundamental politisk förutsättning för
vetenskap och teknologi. Den är frihet. Slavar kan inte
vara kreativa. Trälar kan inte vara djupa tänkare.
Vetenskapsmännen och affärsmännen måste få vara fria
för att de ska kunna fortsätta med att skapa grunderna
för välfärden.

Miljöaktivisterna vill minska friheten, inte öka den.
Miljörörelsen vill sätta vetenskapsmännen och
affärsmännen i en tvångströja av politiska kontroller.
Om miljörörelsen får genomföra sin politik, då kommer
så småningom naturresurserna att ta slut!

RÄTTVISEKRAFTERNA

Marknadskrafterna är rättvisekrafter. De väger samman alla relevanta värderingar och prioriteringar hos samtliga deltagare på en marknad. Marknadskrafterna är ett ekonomiskt röstningsförfarande, där varje deltagare har en så stor röst som hans produktion, och därmed pengar, berättigar honom till. Marknadskrafterna skapar därför rättvisa priser.
Alternativet till frivillighet är tvång. Alternativet till marknadspriser är därför politiskt satta priser, dvs priskontroller. Priskontroller innebär att staten beordrar köparna att betala ett orättvist högt pris - eller beordrar säljarna att acceptera ett orättvist lågt pris. De som inte lyder staten och istället köper eller säljer till ett annat pris straffas med böter, fängelse eller avrättning.

Marknadskrafterna skapar inte bara rättvisa priser utan åstadkommer också balans mellan utbud och efterfrågan. Som Ayn Rand brukade säga är det moraliska också det praktiska.

En självklar implikation av Ayn Rands observation är att det omoraliska också är opraktiskt. Priskontroller skapar alltid ekonomiska skadeverkningar som förr eller senare drabbar även de som det var meningen att kontrollerna skulle gynna. Dessutom sprider sig skadeverkningarna mera och mera allteftersom tiden går - om inte priskontrollerna avskaffas.

Ett exempel är priskontrollerna inom jordbruket. Den svenska staten har sedan länge bestämt att bönderna ska få mera betalt för sina produkter än vad marknadskrafterna annars skulle ge dem. Det första resultatet har blivit en överproduktion av vissa sorters livsmedel i Sverige. Det har ju lönat sig för bönderna att producera mera än vad marknaden kan bära.

Politikerna har försökt att lösa detta problem, som de själva har skapat, på en mängd olika sätt. De har t ex uppmuntrat allmänheten att äta mera av de produkter det är överskott på - som t ex mjölk, ost och smör. Det har skadat folkhälsan eftersom en för hög konsumtion av animaliska fetter lär orsaka hjärt- och kärlsjukdomar.

Politikerna har betalat bönderna för att de ska låta mera av sin åkermark ligga i träde. Det har gjort det lönsamt för bönderna att odla mer intensivt på en mindre yta. De har t ex använt mera konstgödsel och besprutningsmedel för att maximera produktionen per hektar. Det har skadat miljön.

Politikerna har skickat en del av jordbrukets överskott till fattiga länder. Detta "bistånd" har gjort det möjligt för socialistiska regimer att utarma sina egna bönder med priskontroller. Dessa regimer har bestämt att bönderna måste sälja sin produktion till staten för orättvist låga priser. Det var meningen att låga matpriser skulle göra de politiska makthavarna mera populära bland stadsbefolkningar - vars eventuella missnöje skulle vara farligare för makthavarna än missnöje ute på landsbygden. Denna cyniska politik "fungerade" under många år därför att Sverige och andra västländer täckte bortfallet när de av sina regimer utsugna bönderna i länder som Tanzania och Zambia minskade sin produktion.

Även de svenska bönderna själva skadas förr eller senare. De blir insnärjda i den tvångströja av regleringar som staten bygger ut i desperata försök att begränsa jordbrukets belastning av stadskassan. Bönderna byter ut sin frihet för förmåners skull.

Priskontroller är lika skadliga på bostadsmarknaden. Svenska staten har i många år hindrat hyresvärdena att ta ut marknadshyror i attraktiva lägen. De orättvist låga hyrorna började orsaka en bostadsbrist redan på 1950-talet. Privata företag byggde ju inte tillräckligt med nya bostäder när hyreskontrollerna gjorde det olönsamt. För att inte förlora röster och därmed makten satte Socialdemokraterna igång "miljonprogrammet" på 1960-talet

Resultatet blev att omänskliga betongförorter byggdes till sanslöst höga kostnader. Idag får en priveligierad minoritet bo i innerstaden i Stockholm och Göteborg med orättvist låga hyror. Medan de som inte har stått i bostadskön tillräckligt länge och inte har "kontakter" får bo i trista förorter med orättvist höga hyror. Sådan är socialismen.

Hyreskontroller har gjort ännu större skada i en del andra länder - som t ex USA. Storstadsslummen där har uppstått därför att myndigheterna har gjort det till en förlustaffär att underhålla bostäderna i innerstaden. Harlem skapades av hyresregleringar.

Priskontroller skadar även arbetsmarknaden. I Sverige bestämmer inte staten lönerna direkt. Men istället har (s)-politikerna gett fackföreningarna den erforderliga makten att driva igenom orättvist höga löner. Sådana lagar som kollektivavtalslagen gör att arbetsköparna inte kan försvara sig mot fackföreningarna. Facket kan genom en strejk som pågår någon månad rasera en marknadsposition som det har tagit ett företag åratals tålmodiga investeringar att bygga upp. Därför händer det att privata arbetsköpare går med på fackets krav - trots att kapitalister inte frivilligt betalar mera för något än det är värt.

Överlöner skapar arbetslöshet. Ju högre nominella löner per lönearbetare desto färre lönearbetare har arbetsköparna råd att anställa vid en given tidpunkt. Varje arbetsköpare har bara en viss mängd pengar som han kan använda till att betala löner. Hur många lönearbetare de pengar räcker till att anställa beror på hur mycket varje lönearbetare kostar.

Det är uppenbart att de som blir arbetslösa förlorar på fackföreningarnas politik. Men även de lönearbetare som ser ut att "vinna" på den - genom att få en högre lön och ändå få behålla sitt eget jobb - förlorar i verkligheten på det. De arbetslösa lämnas ju inte att svälta ihjäl. De får istället understöd och bidrag att leva på. Det rör sig numera om många miljarder kronor per år. Vem betalar allt det? De som fortfarande har jobb förstås. Fackföreningsmedlemarna tror att de är smarta. Men de förlorar mera på gungorna än de vinner på karusellen när de driver fram högre löner än marknadskrafterna annars skulle ha gett dem.

Och skadeverkningarna sprider sig. De som blir arbetslösa mår inte bra. En del blir passiva. En del börjar supa. Många får psykologiska problem. Även deras familjer brukar må dåligt. Barnen ser att familjens ekonomi blir dålig. Många barn får då skuldkänslor därför att de tror att allt är deras fel. De blir passiva och inåtvända, eller agressiva och bråkiga. Trycket på barnpsykiatrin har ökat kraftigt under de senaste arbetslöshetsåren. I en del familjer till arbetslösa män går det så långt så att han börjar slå sin fru eller sina barn. En del arbetslösa mår så dåligt att de försöker begå självmord.

Även rent samhällsekonomiskt sprider sig skadeverkningarna. Arbetslösheten gör att statens och kommunernas skatteintäkter minskar samtidigt som utgifterna för att försörja de arbetslösa ökar. Detta tvingar politikerna att "spara", dvs skära ner, på annat - t ex sjukvården och skolorna.

Och staten tvingas också höja skatterna - vilket förstör ytterligare många svenskars privatekonomi. Dessutom gör alla försämringar att många medborgare blir ogina och missunsamma. Rasismen och invandrarfientligheten breder därför ut sig. Våldsbrottsligheten ökar.

Svenskarna skulle få det mycket bättre om de lät marknadskrafterna bestämma lönerna, hyrorna och jordbrukspriserna. Men ju längre de nuvarande prisregleringarna behålls, desto närmare det fullständigt socialistiska samhället kommer vi. De gamla politiska ingreppen i ekonomin skapar hela tiden problem som politikerna försöker lösa med nya ingrepp.
Kamrater! Sluta upp med att blunda för verkligheten. Erkänn att socialismen har misslyckats. Inse att marknadskrafterna är våra vänner!

DÅLIG FÖRDELNINGSPOLITIK

Anta att en forskare i USA uppfinner ett botemedel för cancer. Ett enda piller botar alla förekommande sorters cancer. Lungcancer, bröstcancer, magcancer, levercancer, leukemi, rubbet. Och varje piller kostar bara 100 kronor att tillverka. Folket jublar.

Men forskaren kräver en royalty på 10.000 kronor per piller i de rika industriländerna. Han har ägnat 20 år av sitt liv åt att forska fram pillret. Han anser därför att han har en moralisk rätt att kräva en så stor belöning. Den svenska sjukvården klarar ledigt av att betala 10.100 kronor styck för pillret. Det är ändå mycket billigare än de "gamla" cancerterapierna som strålbehandling och kirurgi. Och dessutom sparar staten stora belopp i och med att de botade canceroffren kan arbeta istället för att gå på sjukpenning eller sjukpension i månader eller år.

Men den svenska arbetarrörelsen säger nej. Forskaren skulle tjäna för mycket. Om den svenska sjukvården botar 200.000 cancersjuka människor per år med ett piller vardera tjänar forskaren hela två miljarder kronor per år på det! Enbart i Sverige.

Det vore ohemult mycket tycker ledarna för SAP och LO. Det vore fördelningspolitiskt oacceptabelt. Riksdagen får därför rösta om det. Majoriteten röstar för att forskaren ska nöja sig med en royalty på 1.000 kronor per piller i Sverige.

Men forskaren står på sig. Arbetarrörelsen rasar. "Detta är ett demokratiskt beslut!" skriker statsministern och LO-ordföranden.

Men den amerikanska forskaren backar inte - och han har ett starkt patent på pillret. Så den svenska riksdagsmajoriteten beslutar att pillret inte ska få användas i Sverige. Visserligen innebär det beslutet att hundratusentals svenskar får dö av cancer i onödan. Men det skulle ju vara dålig fördelningspolitik att låta en enda forskare tjäna miljarder på människors behov av sjukvård!

Historien ovan är väl rätt så galen? Men sådana galenskaper förekommer i verkligheten. Den nuvarande svenska fördelningspolitiken är byggd på samma principer som den i ovanstående historia. De "progressiva" skatterna och den "solidariska" lönepolitiken gör att svenska forskare och affärsmän inte får behålla mer än en bråkdel av frukterna av sitt arbete. Speciellt om de skapar och kommersialiserar innovationer som förbättrar, eller rentav räddar, livet för miljoner andra människor. Forskarna och affärsmännen vet detta. Därför försöker många av dem inte ens.

Ingen av oss vet vilka fantastiska livsförbättringar vi har gått miste om pga fördelningspolitiken. De syns ju inte eftersom de inte har gjorts. Och vi vet inte hur många intelligenta människor det är som har gett upp och inte försökt att göra något av sig själva pga den svenska avundsjukan och dess uttryck i fördelningspolitiken.

Ett sätt att få en aning om vad vi har gått miste om är att läsa en viss idéroman - nämligen Atlas Shrugged av Ayn Rand. Romanen innehåller en samhällsskildring och en filosofi som tydliggör sådana saker som följderna av socialismen och avundsjukan. Man får en ökad lust och ork att kämpa om man läser Atlas Shrugged. Det är därför boken har blivit en bästsäljande modern klassiker.

Om någon bok kan stoppa socialismen och välfärdspolitiken så är det Atlas Shrugged.