DÅLIG FÖRDELNINGSPOLITIK

Anta att en forskare i USA uppfinner ett botemedel för cancer. Ett enda piller botar alla förekommande sorters cancer. Lungcancer, bröstcancer, magcancer, levercancer, leukemi, rubbet. Och varje piller kostar bara 100 kronor att tillverka. Folket jublar.

Men forskaren kräver en royalty på 10.000 kronor per piller i de rika industriländerna. Han har ägnat 20 år av sitt liv åt att forska fram pillret. Han anser därför att han har en moralisk rätt att kräva en så stor belöning. Den svenska sjukvården klarar ledigt av att betala 10.100 kronor styck för pillret. Det är ändå mycket billigare än de "gamla" cancerterapierna som strålbehandling och kirurgi. Och dessutom sparar staten stora belopp i och med att de botade canceroffren kan arbeta istället för att gå på sjukpenning eller sjukpension i månader eller år.

Men den svenska arbetarrörelsen säger nej. Forskaren skulle tjäna för mycket. Om den svenska sjukvården botar 200.000 cancersjuka människor per år med ett piller vardera tjänar forskaren hela två miljarder kronor per år på det! Enbart i Sverige.

Det vore ohemult mycket tycker ledarna för SAP och LO. Det vore fördelningspolitiskt oacceptabelt. Riksdagen får därför rösta om det. Majoriteten röstar för att forskaren ska nöja sig med en royalty på 1.000 kronor per piller i Sverige.

Men forskaren står på sig. Arbetarrörelsen rasar. "Detta är ett demokratiskt beslut!" skriker statsministern och LO-ordföranden.

Men den amerikanska forskaren backar inte - och han har ett starkt patent på pillret. Så den svenska riksdagsmajoriteten beslutar att pillret inte ska få användas i Sverige. Visserligen innebär det beslutet att hundratusentals svenskar får dö av cancer i onödan. Men det skulle ju vara dålig fördelningspolitik att låta en enda forskare tjäna miljarder på människors behov av sjukvård!

Historien ovan är väl rätt så galen? Men sådana galenskaper förekommer i verkligheten. Den nuvarande svenska fördelningspolitiken är byggd på samma principer som den i ovanstående historia. De "progressiva" skatterna och den "solidariska" lönepolitiken gör att svenska forskare och affärsmän inte får behålla mer än en bråkdel av frukterna av sitt arbete. Speciellt om de skapar och kommersialiserar innovationer som förbättrar, eller rentav räddar, livet för miljoner andra människor. Forskarna och affärsmännen vet detta. Därför försöker många av dem inte ens.

Ingen av oss vet vilka fantastiska livsförbättringar vi har gått miste om pga fördelningspolitiken. De syns ju inte eftersom de inte har gjorts. Och vi vet inte hur många intelligenta människor det är som har gett upp och inte försökt att göra något av sig själva pga den svenska avundsjukan och dess uttryck i fördelningspolitiken.

Ett sätt att få en aning om vad vi har gått miste om är att läsa en viss idéroman - nämligen Atlas Shrugged av Ayn Rand. Romanen innehåller en samhällsskildring och en filosofi som tydliggör sådana saker som följderna av socialismen och avundsjukan. Man får en ökad lust och ork att kämpa om man läser Atlas Shrugged. Det är därför boken har blivit en bästsäljande modern klassiker.

Om någon bok kan stoppa socialismen och välfärdspolitiken så är det Atlas Shrugged.